stinaohugo

Det är så himla roligt med kommentarer :) Emmelie frågade efter namn o vi e inte säkra, men Emilia är det min röst faller på. Skulle de bli en pojke (man kan ju aldrig vara säker) så blir de svårare.. Vi har ju redan världens bästa pojknamn ;) håller du inte med?

Jag har förstått att inlägget om trots va populärt, o de e kul! Ibland när man står mitt i det behöver man reda ut sina känslor för visst kan man bli helt galen inombords. Det finns inte många föräldrar i min omgivning som inte tänker som jag,, och det är jag glad för. I det långa loppet är det vi som faktiskt är vuxna i sammanhanget och att barn testar gränser är ju knappast en nyhet för mänskligheten :)
Just nu är det en väldigt jobbig period med mycket känslor för Hugo, han är ömsom glad och ömsom arg/ledsen. Det vi gör är att visa att man får ha alla dessa känslor, det är helt ok. Men vad man gör med dem är det man ska tänka på! Det ÄR inte ok att skrika och vara otrevlig varken för oss eller honom. Han börjar få kläm på de och går in på sitt rum självmant för att få vara ifred, fundera, känna efter, lugna sig för att sedan kunna prata om varför.. Att prata är något vi jobbar med mycket, jag vill att han i framtiden ska kunna uttrycka sig inför andra utan att vara osäker o rädd. Både vad gäller jobb, förhållande och allmänt. Men än sålänge tar vi det på hans nivå, en treårings nivå.
Allt detta gör vi för att ge honom de bästa förutsättningar att bli en trygg, självsäker och självständig kille. En gång fick ja kommentaren: hur kan ni låta honom sova hos er? Han kommer ju aldrig växa upp o bli trygg i sig själv.
Men ja är övertygad om att det inte har ett skvatt med det att göra.. Fast det är ju min åsikt! Ni får gärna ha er egen, det är ok att tycka annorlunda (även fast ja har rätt ;))

Bilden talar för sig själv. Prickarna på kinden är Påskkärringprickar, bara så ni vet :)