Beskyddarinstinkten gör en till monster...
Ni som är föräldrar lr ni behöver inte va föräldrar, ni kan va mostrar, fastrar, morbror eller ett syskon (huvudsaken är att ni har ett barn i er närhet som ni älskar över allt i hela världen). Har ni tänkt på att när någon gör det här barnet illa så blir man ett fullkomligt monster?
Jag ska förklara mig lite mer så ni förstår mitt svammel..
säg att jag och Hugo är på öppna förskolan. Hugo leker med en sak och ett annat barn kommer fram och vill ha samma leksak. Många barn är rätt tuffa av sig och tar helt enkelt det de vill ha o en del slåss tills de får den. Hugo har visserligen lärt sig att säga ifrån men han är fortfarande en försiktig kille som inte tycker om att slåss (vilket jag räknar som en av hans bra egenskaper). När jag, hans mamma, då ser detta så blir jag fullkomligt vansinnig. Av många anledningar.
först och främst blir ja förbannad på ungen som gör illa min son. Jag spänner ögonen i den och ibland tar jag handgripligen bort den och helt ärligt (jaja, ni behöver inte få hjärtattack nu), kan ja klämma till lite extra i armen lr handen. Inte så de blir blåmärke såklart men så att ungen fattar att min son bråkar man inte med! Som blivande pedagog förstår jag ju att detta e fullkomligt uppåt väggarna och det är det ja menar,, att man blir ett monster. beskyddarinstinkten är så galet stark!
Sen blir jag förbannad på föräldrarna. Va faaan, sitt inte där me ditt förbannade kaffe och låt din unge springa vind för våg och terrorisera andra barn. Sätt dig ner, lek me den, visa hur man gör om man vill ha något, lär den att vänta på sin tur, visa hur man löser konflikter utan att slåss och framförallt LYFT PÅ RÖVEN OCH TA BORT DIN UNGE FRÅN MIN!!!!
Lyckligtvis har vi en son som lärt sig rätt och fel, som lärt sig att säga ifrån och ta en fight utan att för den delen slåss och som står upp för sig själv.
förstår ni nu vad jag menar? det här är ett exempel men ja skulle kunna räkna upp hur många som helst. Barn som tränger sig före vid rutchekanan, barn som puttas för att de ska fram först till gungan och så vidare! Jag anser inte att man kan säga: "men herreguuuud, det är ju bara ett litet baaaarn, hon/han vet ju inte hur man väntar på sin tur." Nä, de e mycket möjligt att din snoriga unge inte vet det men det är ditt jobb som förälder att lära din snoriga unge det! Capish?
Jag förstår om det nu blir ramaskri och en massa arga hot-mail och kommentarer men de e lugnt, ja kan ta det.. Blir du arg över min text är du förmodligen en av de lata föräldrarna ja beskriver och känner dig träffad och dum. Så varsågod,, skäll på!! Om ni lovar att ta tag i uppfostran av er unge så lovar jag att jag inte ska skrämma skiten ur dem mer... Deal?
(bilden stulen från google)
Håller heeelt med dig.. Nåde den unge som slår min!!!
Håller med helt och hållet! Min lillfis slåss inte heller och jag och henrik försöker få han att säga ifrån till andra barn när det är något som händer. Vilket vi relativt har lyckats med ganska bra. För det värsta är när man ser ens barn bli illa behandlat av ett annat barn när ens eget barn inte kan säga ifrån till det andra barnet, och bara blir förstummat när man blir behandlad illa av ett annat barn. Då mitt barn säger till mig : Man får inte göra så. Föräldrarna då?? Jo, det ska jag säga att dem säger inte ett skit eftersom de "inte" såg vad som hände, eller att deras barn aldrig gör något fel. Det måste väl vara än värre att inte säga till sina barn då får ju inte barnen några regler eller inte vet hur det ska bete sig socialt med andra barn senare i livet, vilket inte är bra..Jaja jag kan skriva hur mycket som helst, för sånt här kan jag gå igång på!! Puss och kram på dig stinus och nu är det inte så långt kvar tills Hugo blir storebror väl? <3
